Från EDU 1.0 till 2.0

Denna post försöker resonera kring hur man kan se resan från Lärare vid tavlan och en fysisk mattebok till dagens digitala lärohjälpmedel

I början fanns…
EDU 1.0
Vi börjar med skolan ca 1990(pre-internet), där den regerande modellen var Chalk-talk (lärare vid tavlan)+ mattebok/ stenciler mm. dvs 1 lärare och många elever (fler mottagare än sändare). Alla vet förhoppningsvis vad jag talar om...Jag kallar denna modell EDU 1.0 och abstraherar för tillfället bort alla varianter, till förmån för denna enkla "instruktionsmodell", då den under så lång tid varit den dominerande.
 
Uppenbara svagheter i denna modell är att den skalar linjärt och kostnaden "per lektion" är mer eller mindre konstant. Dessutom är den kanske mer lärar än elevcentrisk, då det bara blir lektion om läraren är på plats. En elev som missar en lektion (fysiskt eller mentalt), får förlita sig på lärarens välvillighet (el föräldrar/kompisar etc) för att ta igen missad instruktion...

EDU 1.4: Film
Att spela in filmer av dessa 1 till många seanser har gjorts under längre tid (när radion kom förutspådde tydligen en del att skolan som man då kände den var död, nu skulle allt ske via radio, sedan TV, VHS…) och när Salman Khan runt 2006 började med videos för sina släktingar, var det ingen ny idé, men plötsligt var räckvidden (via youtube) "EN till ALLA(6 miljarder)" utan extra kostnad...Problemet med den linjära skalningen av "instruktion i klassrummet" var nu delvis "åtgärdad".
 
Att skapa dessa videos, var/är tekniskt trivialt och kräver betydligt större pedagogisk än teknisk skicklighet och därför ser vi nu självpublicering av videos(ofta filmade vid en tavla, eller med ritbräda/papper) från många pedagoger och andra experter inom olika områden. t.ex Mikael Bondestam, Jonas Månsson, Björn Runow etc. i Sverige.
Genom denna utveckling har många elever nu getts reell möjlighet att accelerera sin individuella utveckling, men även att se om saker de "missat/inte förstått".
 
Samtidigt innebär det att om en genomsnittlig lärare lägger upp en video så är denne lärares video-genomgång "bättre" än hälften av de genomgångar som hålls ute i sveriges skolor ... Plötsligt finns det en "ribba" för hur en lektion skall vara, samt möjlighet att prova alternativ om "din lärares genomgång inte funkade för dig"... Från flera håll kommer inte helt oväntat frågan om lärarens roll som "performing artist" och klassrumsföreteelse generellt, nu är död.
 
Svaret förefaller rimligen vara: ”Om allt du gjorde på dina lektioner var att ha basgenomgångar (som är sämre än tillgängliga videos) och låta eleverna "räkna i boken", så bör du nog se över ditt lektionsinnehåll…”

EDU 1.7: + Självrättande mattebok
Att kombinera instruktionsvideos med självrättande matteböcker på nätet var nästa naturliga steg och kräver större "teknisk kompetens" för att få upp på internet/ i en app ,så att alla kan använda det.
Generellt är det betydligt enklare att automaträtta numeriska/ enkla svar (vad är 543/ 34? Vad kallas en 90 gradig vinkel etc..), varför denna utveckling till stor del(initialt) är vad vi kanske kan kalla för "färdighetsträning", snarare än djupare problemlösning. Svårigheten att få en mjukvara att ge dig användbar feedback på uppgifter ökar (snabbare än linjärt) med uppgiftens komplexitet och "ordighet".
Man kan säkert argumentera att mycket av matten vi lär oss är just av typen algoritmer/färdighetsträning och att lösa "typ problem", varför detta verktyg nu gör det fullt möjligt för en elev att vara långt mer autonom i sin inlärning (accelerera / fördjupa el repetera). Denna utveckling är inget vi kan spola tillbaka, det är bara så det är och det kommer inte minska...
Ökad kunskapsspridning i "ålders-klassen" blir normen och därmed får den gamla modellen "1 lärare som instruerar till mitten/ nedre/ övre hälften av klassen" ytterligare utmaningar...
 
Exempel på dessa lösningar där allt ligger tillgängligt men utan personlig koppling är t.ex Khan Academy anno 2010, Matteboken.se, Webmatte.se etc idag.
 
Att bygga en ny lösning idag kostar kanske 4-30 miljoner kronor, lite beroende på lösningens omfång, eller hur dyra filmer man gör...
 
I denna värld tar pedagogen i klassrummet alltmer rollen av ambulerande coach som vägleder, fördjupar, experimenterar och förhoppningsvis kan "tala mer matematik" med eleverna då en del av färdighetsträningens "10 000 repetitioner" har förenklats och inte behöver göras av pedagogen, som får mer tid över till det andra. Eleverna har alla fått en egen digital lärarassistent. Asssitenten kan inte hjälpa med allt, men mycket...
 
Pedagoger som fått för sig att de undervisar i ett vakuum och inte behöver kunna mer än "det jag skall undervisa i" kan möjligen finna sig berövade stor del av intellektuell/ ledarskaps och bedömnings trovärdighet i klassrumssituationen. Jämför t.ex med hur läkare numera ibland upplever sig själva vara en second opinion till vad folk redan googlat sig fram till...


EDU 2.0 + Data driven Learning- "Lärarcockpit"
Hittills har det inte funnits någon förenklande mekanism för att göra lärarens bedömningsarbete enklare, men när användarna får ett personligt konto och läraren kan följa sina elevers progression och insatser och interagera med dem både digitalt och IRL(In Real Life), så suddas ytterligare barriären mellan lektion/ inte lektion och "hur man vet var klassen befinner sig" ut.
 
Om du genom att titta på en skärm, kvällen före din lektion omedelbart ser att 27 av 30 elever "sett filmerna" och korrekt löst alla uppgifter, så vet du troligen var utgångspunkten för lektionen är. Om 80% gjort fel, så bör antagligen den lektionen ha ett annat upplägg.
 
Traditionellt hade detta fått stämmas av med ett läxförhör eller prov (som inte varit klart på....ett tag...), men nu har du din digitala lärarassistent som avrapporterar situationen för dig som pedagog i realtid…It’s a brave new world…
 
Pedagogens möjlighet att anpassa innehållet nästan omedelbart till där klassen befinner sig- Just nu, ger helt nya möjligheter; till sidospår, djupdykningar och naturligtvis slutsatsen "det lägger vi inte mer tid på...". Eftersom klassen nu kan vara utspridd på ett annat sätt än tidigare (utan att ge pedagogen panik) innebär det också att eleverna i mycket större grad kan "lägga så lång tid de behöver för att bemästra olika moment", för att sedan bygga vidare på en stark grund... och därmed varken bli stressade eller uttråkade...
 
Denna "datadrivna inlärning" kan man se prov på i Khan Academy ca 2010/11 samt de nuvarande kommersiella lärplattformarna ( Gleerups/ Bonniers/ Pearson etc).
Att bygga en sådan plattform är betydligt dyrare och kräver ytterligare specialiserade IT- kunskaper (säkerhetslösning, användarhantering etc). Kanske är kostnaden nu uppe i 30-100 miljoner kronor för en plattform…


EDU 2.1 Adaptive Data driven Learning
Nu lägger vi till AI(Artificiell Intelligens) och börjar automatiskt analysera vad alla användare gör och hur de gör det och drar slutsatser baserat på datan.
 
Resultatet blir att man snabbt kan se var det finns hål/ problem i progression/ material, men även var man har för långsam progression och kan därmed lotsa snabbare och långsammare elever igenom övningar och uppgifter baserat på vad miljontals individer innan dem redan gjort. "Missar man fråga 15 så bör man göra 16 som nästa och se film 3. annars gå direkt till fråga 19 etc".
 
Processen är inte helt olik hur man lär en bil att köra sig själv, men här lotsar den en användare/elev genom en inlärningsresa på "bästa" sätt.
Khan Academy har jobbat med denna AI progression sedan iallafall 2012 och att några lokala kommersiella konkurrenter kommer kunna matcha användarunderlaget (som är A och O i att träna en AI), är nog "inte sannolikt".
 
Att bygga denna infrastruktur är inte bara dyrt, nu måste man göra rätt också, för detta är kanske inte fullt "bleeding edge", men i alla fall "svårt att hitta folk till" och lätt att "ha otur när man tänker"…
Khan Academy har utvecklat sin AI plattform, med ett flertal skarpa utvecklare i över 5 år, med 50 miljoner användare som bas och använt snart 1 MILJARD KRONOR på utvecklingen av plattformen.
 
Såvitt jag förstår har Gleerups precis köpt en sådan lösning som sin "spetsprodukt" i matte och Bonniers skall, om jag förstår det hela korrekt, bygga själv...på 6 månader...
Är det sannolikt att Matteboken eller Webmatte får pengar till att ta detta kliv vidare?
 
Bör de ens försöka, när det finns ett gratis alternativ som gör ALLT de gör och mycket mer därtill (och fler ämnen fysik, kemi, biologi etc...), utom att mappa mot svensk läroplan, vilket just nu testas i Khan Academy i Mexiko. Så möjlighet till svensk läroplan kommer snart.
 
Khan Academy erbjuder alltså idag en plattform som har alla funktioner en fullt kommersiell plattform har, men med skillnaden att den är helt gratis…

Därför tycker vi det är värt att översätta den då det jobbet kostar en liten bråkdel av att bygga själv/ prenumerera…Dessutom är vi med och bidrar till och lär från det stora globala nätverk som skapas kring Khan Academy.
​Är inte detta open source när det är som bäst?

Genom att översätta Khan Academy får Svenska elever tillgång till en beprövad och toppmodern digital plattform för 4 istället för 300 miljoner kronor. Det tycker vi är värt att satsa på.
Att det dessutom finns Fysik, kemi, biologi, programmering mm i Khan Academy blir nästan för bra för att vara sant...

---